
Hemmavåldets mörka ansikte: "Du Döda" skildrar två kvinnors kamp för överlevnad
Netflix-serien "Du Döda" lämnar tittarna med en känsla av kvävning och upprördhet, då de två huvudpersonerna Eun-soo (Jeon So-nee) och Hee-soo (Lee Yoo-mi) befinner sig i ett levande helvete.
Serien, baserad på den japanska romanen "Naomi to Kanako", berättar historien om en kvinna som beslutar sig för att mörda sin make för att fly från sitt hemska liv. Huvudpersonen Eun-soo växte upp med att bevittna sin mors lidande från en våldsam far, en traumatisk upplevelse som fortsätter att plåga henne även som vuxen.
Berättelsen tar en mörk vändning när Eun-soo upptäcker att hennes bästa vän Hee-soo också utsätts för våld av sin make, Noh Jin-pyeo (Jang Seung-jo). I rädsla för att förlora sin vän, planerar Eun-soo att eliminera Noh Jin-pyeo och drar med sig Hee-soo i planen.
Det centrala temat i "Du Döda" är hemmavåld. De första fyra avsnitten skildrar utförligt offrens resa från konstant terror till motstånd. Även om det är psykologiskt påfrestande, har serien minimerat grafiska våldsscener och istället fokuserat på karaktärernas inre kamp och psykologiska trauman för att minska visuell obehag.
Denna noggranna uppbyggnad syftar till att öka trovärdigheten i det brott som begås av Eun-soo, som bär på trauman från att ha varit passiv inför sin fars våld, och Hee-soo, som är ett direkt offer.
Relationen mellan de två huvudpersonerna ger ytterligare djup åt berättelsen. Eun-soo ser sin mor i Hee-soo och strävar efter att rädda henne ur helvetet, medan Hee-soo är villig att offra sitt liv för Eun-soo, den enda som sträckte ut en hand till henne.
Trots att hämnd är den drivande kraften, försummar serien inte karaktärernas utveckling. De läker varandras sår och fyller varandras tomrum. Serien belyser hur de överlevande efter helvetet kommer att leva sina liv, vilket erbjuder en glimt av hopp.
I mörka genrer lyser skurken ofta starkast. I "Du Döda" är den mest framstående skådespelaren utan tvekan Jang Seung-jo, som spelar dubbelrollen som den våldsamma maken Noh Jin-pyeo och den mystiske Jang Kang. Han rör sig sömlöst mellan den perfekta maken som förvandlas till en våldsverkare hemma, och den till synes enkla men luriga Jang Kang. Hans prestation i den senare delen av serien framkallar en överväldigande känsla av ilska.
Lee Yoo-mi är Hee-soo personifierad. Hon gestaltar alla Hee-soos känslor med sitt ansikte, från renhet till tomhet och slutligen befrielse. Hennes scener där hon kämpar för att hålla tillbaka tårarna när hon ser Eun-soo skadad, eller hennes oro efter Noh Jin-pyeos död, är särskilt anmärkningsvärda.
Däremot verkar huvudpersonen Jeon So-nee vara i skymundan. Även om Eun-soo har en lika dramatisk bakgrund som Hee-soo, lyckas hon inte fullt ut förmedla sina känslor i de avgörande ögonblicken, vilket leder till att tittarnas fokus dras för mycket till en av de två protagonisterna.
Den senare halvan av serien tappar momentum. De första fyra avsnitten, med sitt tydliga mål, är övertygande. Men de sista fyra avsnitten, efter att huvudhandlingen är avslutad, känns nya händelser och deras lösningar hetsiga och klumpiga. Rollen som Jin Seo-baek (Lee Moo-saeng), som dyker upp som en medhjälpare, blir också odefinierad och saknar en tydlig koppling.
Koreanska nätanvändare har reagerat blandat på serien. Vissa berömmer den realistiska skildringen av hemmavåld och de starka skådespelarinsatserna, särskilt från Jang Seung-jo. Andra kritiserar däremot den utdragna handlingen och bristen på djup hos huvudkaraktären.