Kim Yu-jeong imponerar i "Dear X" och sätter en ny milstolpe i karriären

Den tid som passerat och den erfarenhet som ackumulerats har format dagens Kim Yu-jeong, och TVING:s originalserie "Dear X" är den senaste milstolpen som bevisar denna enorma bana.

På skärmen definieras Kim Yu-jeong inte längre av det välbekanta uttrycket "barndomsstjärna som vuxit till en vuxen skådespelare". För varje avsnitt som passerar gräver hon djupare in i karaktärens innersta väsen. Med utsökt uttrycksfullhet skriver hon om skådespelerskan "Kim Yu-jeong".

Baek A-jin, spelad av Kim Yu-jeong, är en nykomling till skådespelarscenen som strävar mot "toppen" tack vare sin medfödda skönhet och enastående talang. Utåt sett verkar hon ljus och social, men i själva verket är hon en person med antisociala tendenser, nästan helt utan förmåga att känna empati för andra.

Hon ser inte mänskliga känslor, relationer eller tillit som "berättelsemässiga värden". Hon bedömer dem som verktyg och variabler för att uppnå sina mål. Hon tvekar inte att avsluta relationer om resultatet blir ogynnsamt.

I början av serien hamnar Baek A-jin i en situation där hon tvingas ta emot en påtvingad ursäkt från någon hon utnyttjat för egen vinning. Ursäkten är en formell gest för att lugna hennes egen oro, snarare än ett genuint försök att lösa konflikten. Det är här Kim Yu-jeong tydligt visar sin tolkning av hur man spelar en sociopatisk karaktär.

När Baek A-jin hör ursäkten blir hon inte arg till en början. Hon observerar långsamt motpartens ansiktsuttryck och blick, pressar ihop sina läppar och kontrollerar subtilt ansiktsuttryckets intensitet.

I en scen där hon konfronterar sin rival Lena visar hon hur en karaktär med sociopatiska drag beräknar "motpartens känslor". När Lena blir känslomässigt instabil och talar aggressivt, minimerar Kim Yu-jeong istället sina rörelser.

Vinkeln på hennes axlar, ögonens höjd och talhastigheten hålls konstanta. Ju mer motparten skakar, desto stadigare blir Baek A-jins orörlighet. Detta är ett sätt att identifiera "en existens som inte är värd att observera", snarare än rädsla eller försiktighet.

Kim Yu-jeong uttrycker detta övertygande genom tätheten i sin blick snarare än genom ord. Först när motparten tystnar lutar hon huvudet något, och denna korta rörelse avslöjar tydligt Baek A-jins överlägsenhet.

Denna prestation är inte plötslig skicklighet i "Dear X". Kim Yu-jeong har sedan början av sin karriär inte fastnat inom en enda genre. Hon har breddat sitt spektrum genom att välja karaktärer med olika djup och känslomässiga nyanser.

Även efter att ha blivit vuxen har hon fortsatt att välja karaktärer som fokuserar på berättelsen, snarare än enbart på utseendet. Från den varma ungdomen i "Love in the Moonlight" till den beslutsamma målaren i "Hong Cheon-gi" och den kyliga arvtagerskan i "My Demon", har hon byggt upp sin egen unika stil genom att visa olika känslomässiga temperaturer och berättelser i varje verk.

"Dear X" är ett verk där historiken av hennes val samlas i en enda riktning. Det är resultatet av en omtolkning, inte bara en ytlig imageförändring, av den känslomässiga strukturen, berättelsens densitet och karaktärens psykologi genom skådespelerskans eget språk.

Sättet hon konstruerar känslor i varje scen, den medvetet tomma textureringen av hennes uttryck, och rytmen i att läsa av och utnyttja motpartens känslor – allt detta visar att Kim Yu-jeong överskrider gränserna för en förutsägbar skådespelare.

"Dear X" är ett verk som stärker tron på att Kim Yu-jeong kan skapa nya ansikten i vilken berättelse hon än väljer i framtiden.

Med tanke på hur hon konsekvent har visat nya sidor i varje roll hittills, kan man inte annat än se fram emot vilken genre och karaktär hon kommer att transformera sig till härnäst.

Svenska fans hyllar Kim Yu-jeongs prestation i "Dear X" och kommenterar: "Hennes skådespel är helt otroligt, hon har helt gått upp i rollen", "Jag är imponerad av hennes förmåga att förmedla komplexa känslor utan ord", "Det här är definitivt en av hennes bästa prestationer hittills".